För två år sedan..
Tänk att för två år sedan låg jag på en förlossningssal just nu och hade väldigt ont. Imorgon fyller min skatt, min stjärna, min ögonsten 2 år.
Vart har dessa år tagit vägen?
Just nu, den här perioden är hittills den roligaste med O. Han pratar och pratar, är aldrig tyst. Han kan så himla mycket och förvånar ständigt. Han försöker sjunga med i sånger och är så himla självklar på något vis. Han finner sig i allt och är så vansinnigt duktig. Jag blir stolt flera gånger varje dag, samtidigt som han driver mig till vansinne varje dag. För en egen vilja har han, och en stark sådan. Phju!
Att man kan älska en människa så mycket som jag älskar den här lilla människan övergår mitt förstånd. Jag kommer att göra allt jag kan och lite till för honom. Han är mitt allt ♡
Och om cirka 50 dagar blir han storebror åt det lilla syskon som jag bär i min magen.
Hur vi ska ha kunnat lyckats lika bra med denna lilla tuss vette tusan, men jag har en känsla av att tussen kommer bli minst lika fantastisk.
Man ska ju göra det man är bra på, och jag och min sambo är uppenbarligen riktigt duktiga på att göra fina barn.
Men imorgon är det O's dag och den kommer starta med sång och paketöppning och avslutas med kalas för släkten.
Förra veckan var vi upp och hälsade på min familj och passade på att ha ett litet kalas för släkt och vänner som i vanliga fall inte kan åka ca 50 mil för att gå på barnkalas. Kalaset vart jättemysigt och vi dukade långbord ute i mammas och pappas trädgård.
Nu är det dags att sova, imorgon ska vi uppvakta en 2 åring ☆