TröttAB
Det känns som om jag inte skriver om annat än hur trött jag är. Men är ju så trött, jag är trött, trött , trött. Jag tror att jag skulle kunna sova i veckor utan att känna mig utsövd. Och även om jag vet att O är en energitjuv så kan jag inte skylla allt på honom. Borde kanske kolla upp om jag har någon vitaminbrist? Järnbrist? För det här kan ändå inte vara normalt.
Igår fick jag för mig att ta en långprommis i det fina vädret. Inte min bästa idé kanske med en förkylning i kroppen. Sambon var iväg på konsertgalej på kvällen/natten och jag fick O för mig själv på kvällen. Efter ett ubersammanbrott alá bebis som fick avhjälpas med en flaska välling kunde jag i alla fall peta i honom en halv portion gröt och sedan hoppade vi ner i badkaret och badade en stund innan det var dags för pyjamas och läggning.
När O väl hade somnat gjorde jag iordning varma mackor åt mig själv och medans jag väntar på att mackorna ska bli klara går det förbi ett gäng ungdomar på gatan utanför oss och är sådär högljudda och stökiga som bara ett gäng fulla ynglingar kan vara och jag känner hur hela jag stelnar till, pulsen går upp och jag skärper hörseln till de yttersta för att upptäcka eventuella tendenser att vakna inne hos O!
Att väsnas och hålla på den här tiden på dygnet (19:20 var klockan då) förstår dem inte att BEBISEN SOVER! Tänk om dem visste vilket jobb det ligger bakom en sovande bebis, om dem visste skulle dem minsann tassa på tå förbi vårt hus!