Min kropp
Det dåliga humöret hängde med mig under hela natten och var fortfarande kvar när jag vaknade imorse. Men efter att ha svurit, gråtit en skvätt och funderat fram och tillbaka har jag nu börjat välkomna tanken. Nu är det ju som det är, och det går inte att göra något åt liksom! När kvällen kom var jag till och med på strålande humör och efter att ha tränat ett konditions/styrkepass så känns allt helt ok.
Nu över till något roligare :)
Ända sedan jag blev mamma har jag varit mycket mer nöjd över min kropp och hur jag ser ut. Det känns skönt att (för en gångs skull) känna sig tillfreds med sin kropp. Jag har alltid strävat efter att gå ner i vikt. Men nu, nu är jag nöjd. Min kropp har trots allt burit ett barn i nio månader, den har ändrat form och storlek, och den har gått igenom en hel rad med förändringar. Sedan klarade min kropp av en förbannat lång latensfas och sedan fortsatte den att orka med en förlossning efter två dygn av värkar. Och när bebisen väl var född ja då var det bröstens tur att växa och ömma och spänna. Ja herregud vad fantastiskt duktig min kropp är! Jag hade den underbara turen att slippa bristningar och tio dagar efter förlossningen hade jag gått ner 19 av de 20 kg jag gick upp.
Men det finns inget som säger att jag har samma tur nästa gång! Men nu tänker jag njuta av min mammakropp som i stort sett ser ut precis som innan.
Heja kroppen!!