barntok.blogg.se

Påskhelgen firades uppe hos mina föräldrar i Borlänge. Totalt avverkade vi 135 mil på fem dagar och emellanåt var det lite svettigt när O började tröttna på att sitta fastspänd, men vi klarade oss hem utan att sätta av honom vid vägkanten även denna gång. 

Påskhelgen bjöd på massa kvalitetstid med släkt och vänner, och ni förstår inte hur härligt det är att för "en gångs skull" hänga med min familj och släkt och inte bara sambons familj jämt. Man kan liksom slappna av på ett helt annat vis. Underbart! 

Givetvis åt vi mycket gott också och hann även med lite lekparkshäng och att njuta ute i solen. 

Här hemma lunkar livet på. Mycket solsken, men kalla vindar dock. Men igår vände det och nu har vi haft riktig sommarvärme i dagarna två. 

Det nya matstället här i samhället har öppnat och vi har varit dit både en, två och tre gånger. Det kan nog bli en höjdare i sommar. Ett sånt ställe där man alltid stöter på någon man känner. O blev genast omhändertagen av faster och fyra små damer (kusinerna och deras kompisar) och jag och M kunde äta ostörda och hinna prata av oss lite med kompisar som var där. 

Påvägen hem hamnade vi på en fotbollsmatch. Så vi har varit ute i solen några timmar. 

Det händer så himla mycket med O nu och det är så himla häftigt att se. Han har börjat släppa taget nu när han står och så står han och "surfar" en bra stund innan han slutligen dunsar ner på rumpan, och så upp och på att igen. Envisa unge! 

Man märker också att han förstår mer och mer vad man säger. Tex. Brukar jag och O göra Tack och Varsegod. När jag säger tack så ger han mig den leksak han håller i och så säger jag varsegod och ger tillbaka den. Att han härmas märks också nu. Bland annat har jag suttit och snurrat på propellern på en liten plasthelikopter som han har, och nu kan han själv ta den där helikoptern och snurra på propellern. Och spelar vi på munnen spelar han på munnen. 

Ja det är helt fantastiskt! Snart fyller han 1 år! 

Det är lite skräckblandad förtjusning över det hela. Vad snabbt det här året har gått och till hösten börjar han dagis och det är dags för mig att börja jobba på riktigt igen. Pust!